germanska språk, den mest utbredda grenen av den indoeuropeiska språkfamiljen.

gerillakrigföring, krigföring som avser att beröva motståndaren en etablerad kontroll över ett område, främst genom rörlig strid av talrika mindre förband, vilka under lång tid utför sabotage och eldöverfall.

germanska folkvandringen, folkvandringar i Europa under perioden ca 370–600, se folkvandringstiden och germaner.

germaner, från början en romersk term för vissa grannfolk till kelterna, numera allmän benämning på de folk som talar germanska språk.

Mercator, Gerardus, egentligen Gerhard de Kremer, 1512–94, flamländsk kartograf.

gerusia, rådsförsamling i antikens Grekland.

germanium, halvmetalliskt grundämne i periodiska systemets grupp 14 (kolgruppen), kemiskt tecken Ge, halvledare.

Germanien (latin Germania), romarnas namn på det av germanska stammar bebodda Nordeuropa, såväl det underkuvade området längs Rhengränsen som ”det fria Germanien” öster därom.

Germanicus ( Germanicus Iulius Caesar), född 15 f.Kr., död 19 e.Kr., romersk fältherre, son till Drusus d.ä. och dotterson till Marcus Antonius.

Fröbe, Gert, egentligen Gerhart Fröber, 1913–88, tysk skådespelare.