grammatik, regler för hur ett språks ord böjs och kombineras till ordgrupper och satser.

generativ grammatik, en formell metod att definiera ett språk genom en grammatik som genererar alla grammatiska meningar i språket, och inga ogrammatiska, och som visar vilken struktur varje mening i språket har.

preskriptiv grammatik, detsamma som normativ grammatik; se grammatik (Tillämpad grammatik).

normativ grammatik, grammatik som ger reglerna för standardspråket, särskilt i de avseenden där detta i sin skrivna form avviker från talspråket med dess dialektala, vardagliga eller föga etablerade varianter.

deskriptiv grammatik, grammatik som beskriver ett språk sådant det faktiskt talas och skrivs (vid en viss tidpunkt).

formell grammatik, grammatik vars regler är inbördes relaterade till varandra på ett entydigt sätt.

formell grammatik, grammatik som i första hand beskriver uttryckselementens struktur och inbördes kombinerbarhet och som endast i andra hand redovisar satsers betydelse.

kontrastiv grammatik, jämförande beskrivning av två språk som tar sikte främst på de grammatiska skillnaderna mellan språken.

grammatikalitet, överensstämmelse med grammatiska regler för ett språk.

grammati´k subst. ~en ~er ORDLED: gramm-at-ik-en