-
grammatik, regler för hur ett språks ord böjs och kombineras till ordgrupper och satser.
-
generativ grammatik, en formell metod att definiera ett språk genom en grammatik som genererar alla grammatiska meningar i språket, och inga ogrammatiska, och som visar vilken struktur varje mening i språket har.
-
preskriptiv grammatik, detsamma som normativ grammatik; se
grammatik (Tillämpad grammatik).
-
grammatikalitet, överensstämmelse med grammatiska regler för ett språk.
-
normativ grammatik, grammatik som ger reglerna för standardspråket, särskilt i de avseenden där detta i sin skrivna form avviker från talspråket med dess dialektala, vardagliga eller föga etablerade varianter.
-
deskriptiv grammatik, grammatik som beskriver ett språk sådant det faktiskt talas och skrivs (vid en viss tidpunkt).
-
kontrastiv grammatik, jämförande beskrivning av två språk som tar sikte främst på de grammatiska skillnaderna mellan språken.
-
grammatikalisering, de processer genom vilka grammatiska konstruktioner och markeringar uppstår och utvecklas.
-
grammati´k subst. ~en ~er
ORDLED: gramm-at-ik-en
Svensk ordbok
-
formell grammatik, grammatik vars regler är inbördes relaterade till varandra på ett entydigt sätt.