grave´ra verb ~de ~t ORDLED: grav-er-ar SUBST.: graverande, gravering (till 1); gravation (till 2), gravyr (till 1)

graverande, allvarlig; som har eller kan ha svåra följder, vanligen i juridiska sammanhang, t.ex. om en omständighet som kan vara försvårande vid prövningen av ett mål.

grave´rande adj., ingen böjning ORDLED: grav-er-ande

krucifix (sen- och medeltidslat. crucifixus ’den korsfäste (Kristus)’, av latin crucifigo, av crux, genitiv crucis, ’kors’ och figo ’fästa’, ’fastslå’, ’fastspika’), kors av metall, trä eller annat material med en plastisk, graverad eller målad bild av den korsfäste Jesus ( corpus).

spegel är ett föremål som återkastar (reflekterar) ljus från ljuskällan och ger en tydlig bild.

Horney, Ebba Charlotta (Jane), 1918–45, svenska vars död och försvinnande sedan andra världskriget varit föremål för omfattande undersökningar och livlig debatt.

grafik kallas all konst som går ut på att konstverket framställs i flera likadana exemplar genom att avtryck görs från konstnärens original.

gravyr, resultatet av gravering.

islamisk konst, konst som skapats inom det islamiska kulturområdet, dvs. där islam är dominerande religion.

Blake, William, född 28 november 1757, död 12 augusti 1827, brittisk diktare och konstnär.