grave´ra verb ~de ~t ORDLED: grav-er-ar SUBST.: graverande, gravering (till 1); gravation (till 2), gravyr (till 1)

graverande, allvarlig; som har eller kan ha svåra följder, vanligen i juridiska sammanhang, t.ex. om en omständighet som kan vara försvårande vid prövningen av ett mål.

grave´rande adj., ingen böjning ORDLED: grav-er-ande

krucifix (sen- och medeltidslat. crucifixus ’den korsfäste (Kristus)’, av latin crucifigo, av crux, genitiv crucis, ’kors’ och figo ’fästa’, ’fastslå’, ’fastspika’), kors av metall, trä eller annat material med en plastisk, graverad eller målad bild av den korsfäste Jesus ( corpus).

spegel är ett föremål som återkastar (reflekterar) ljus från ljuskällan och ger en tydlig bild.

solur är en enkel anordning utan rörliga delar som visar tiden på dagen med hjälp av solljuset.

grafik kallas all konst som går ut på att konstverket framställs i flera likadana exemplar genom att avtryck görs från konstnärens original.

gravyr, resultatet av gravering.

sculpsit, ofta förkortat sc., konstgrafisk term som förekommer på äldre kopparstick, i nutiden på frimärken, och anger vem som har graverat bladet respektive märket.

patris, stämpel eller myntstamp med bilden spegelvänd i upphöjd relief.