-
gropkeramisk kultur, skandinavisk fångstkultur under yngre stenåldern (mellanneolitisk tid, ca 3200–2300 f.Kr.), huvudsakligen knuten till de dåtida kusterna av Götaland och Svealand, Åland, nordöstra Danmark och södra Norge.
-
grop subst. ~en ~ar
ORDLED: grop-en
Svensk ordbok
-
Gropius,
Walter, född 18 maj 1883, död 5 juli 1969, tysk-amerikansk arkitekt, rektor för
Bauhaus 1919–28, professor vid Harvarduniversitetet i USA 1937–52.
-
gropugn, ugn täckt av ett horisontellt lock, där nyss gjutna stål- eller metallämnen (göt) ställs ned för att temperaturen skall utjämnas under stelningen.
-
grophus, benämning på företrädesvis förhistoriska hus som nedsänkts i marken.
-
groplavar,
Diploschistes och
Gyalecta, släkten lavar med skorplik bål som har vanligen skålformigt rundade eller platta fruktkroppar (apothecier).
-
Gropbakkengen, arkeologisk fyndort vid Varanger i Finnmark, Norge, som gett namn till en fas i nordnorsk yngre stenålder.
-
gropnate,
Potamogeton berchtoldii , art i familjen nateväxter.
-
gropfrätning,
punktfrätning,
punktkorrosion, korrosion som leder till bildning av frätgropar.
-
gropemalj, franska
champlevé, emaljarbete på metall.