grundlag, den svenska termen för en lag som ensam eller tillsammans med andra lagar utgör ett lands författning (konstitution).

grundlagstolkning, lagtolkning som ska ske enligt samma principer som domstolarna tillämpar vid lagtolkning i allmänhet.

2grun`dlag subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: grund--lag-et

1grun`dlag subst. ~en ~ar ORDLED: grund--lag-en

Sverige är ett land i norra Europa.

regeringsformen är en av Sveriges grundlagar, se grundlag.

Frankrike är ett av Europas största länder.

grundlagsstiftning, lagstiftning som sker i Sverige liksom i de flesta andra länder genom ett mera komplicerat och tidskrävande förfarande än lagstiftning i allmänhet.

grundlagberedningen, den senare av våra två stora författningsutredningar.

tryckfrihetsförordningen är en av Sveriges grundlagar, se grundlag.