grun`dsats subst. ~en ~er ORDLED: grund--sats-en

ekvivalensprincipen, inom juridiken en straffrättslig grundsats som innebär att lika fall ska behandlas lika.

Wienkongressen, internationell konferens i Wien från september 1814 till juni 1815 med syfte att nyordna Europa efter Napoleontidens omvälvningar.

princip, inom filosofin begrepp som används bl.a. i metafysiken i betydelsen grund, yttersta grundsats eller förutsättning för någots existens; i etiken i betydelsen maxim, handlingsregel eller förutsättning för handlande eller viljande.

talionsprincipen, juridisk grundsats enligt vilken en brottsling ska tillfogas lika stor skada som den han själv åstadkommit genom sitt brott.

axiom, i dagligt tal beteckning för ett självklart sant påstående.

dogm, med grundbetydelsen ’något som framstår som rätt och riktigt’, lärosats som fastslagits på ett förpliktande sätt.

objektivitetsprincipen, för domstolar och offentlig förvaltning gällande och i grundlagen (regeringsformen) inskriven grundsats som innebär ett krav på att domstolarna och myndigheterna ska beakta allas likhet inför lagen och vara sakliga och opartiska.

sentens, kärnfullt formulerat tänkespråk, tänkvärt yttrande, grundsats, ofta med sedelärande innebörd.

aikido, aikidō, japansk kampkonst med i huvudsak grepp- och kasttekniker men även slag, atemi, och träning med trämodell av det japanska svärdet, bokken, samt rundstav, jo.