gytt`jig adj. ~t ORDLED: gyttj-ig

gyttja, organisk jordart, bildad i insjöar och skyddade havsvikar, främst genom nedbrytning utan syretillträde av sedimentära djur- och växtrester.

delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.

energiflöde, i ekologisk mening den i huvudsak organiska, energirika substansens omvandlingar och nedbrytning inom ett ekosystem eller vid transport mellan olika ekosystem.

Verdun är en stad i nordöstra Frankrike.

Ieper är en stad i nordvästra Belgien.

Atlantis, en ö och ett sagorike vars historia m.m. skildrades av Platon i dialogen ”Timaios”.

kroppstemperatur, hos växelvarma djur ungefär samma temperatur som i omgivningen, hos jämnvarma djur konstant, ofta högre än i omgivningen.

biologisk nedbrytning av växt- och djurrester sker genom verkan av nedbrytande organismer.

mangrove, skogstyp på löst underlag (från sand till gyttja) inom tidvattenbältet vid tropiska–subtropiska kuster och intill brackvattendelarna av floder som faller ut där.