gytt`jig adj. ~t ORDLED: gyttj-ig

gyttja, organisk jordart, bildad i insjöar och skyddade havsvikar, främst genom nedbrytning utan syretillträde av sedimentära djur- och växtrester.

delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.

energiflöde, i ekologisk mening den i huvudsak organiska, energirika substansens omvandlingar och nedbrytning inom ett ekosystem eller vid transport mellan olika ekosystem.

Verdun är en stad i nordöstra Frankrike.

Ieper är en stad i nordvästra Belgien.

kroppstemperatur, hos växelvarma djur ungefär samma temperatur som i omgivningen, hos jämnvarma djur konstant, ofta högre än i omgivningen.

Atlantis, en ö och ett sagorike vars historia m.m. skildrades av Platon i dialogen ”Timaios”.

biologisk nedbrytning av växt- och djurrester sker genom verkan av nedbrytande organismer.

anaeroba bakterier, bakterier som har förmåga att växa i frånvaro av fritt syre.