gytt`jig adj. ~t ORDLED: gyttj-ig

gyttja, organisk jordart, bildad i insjöar och skyddade havsvikar, främst genom nedbrytning utan syretillträde av sedimentära djur- och växtrester.

delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.

anaeroba bakterier, bakterier som har förmåga att växa i frånvaro av fritt syre.

energiflöde, i ekologisk mening den i huvudsak organiska, energirika substansens omvandlingar och nedbrytning inom ett ekosystem eller vid transport mellan olika ekosystem.

Ieper är en stad i nordvästra Belgien.

biologisk nedbrytning av växt- och djurrester sker genom verkan av nedbrytande organismer.

Verdun är en stad i nordöstra Frankrike.

Atlantis, en ö och ett sagorike vars historia m.m. skildrades av Platon i dialogen ”Timaios”.

bränntorv, torv som har skördats för att användas till bränsle, oavsett om det är frågan om en riktig torv eller t.ex. en brännbar gyttja.