-
harangera (av medeltidslat.
arenga, harenga ’församling’, ’tal’), hålla (hyllnings)tal till en person eller grupp.
-
harang´ subst. ~en ~er
ORDLED: har-ang-en
Svensk ordbok
-
Harang, Leiv, 1902–70, norsk rymdfysiker, ledare för Nordlysobservatoriet i Tromsö 1928–46, forskningschef vid Forsvarets forskningsinstitutt i Norge 1946–52, professor vid universitetet i Oslo från 1952.
-
harangera [haraŋge´-]
verb ~de ~t
ORDLED: har-ang-er-ar
SUBST.: harangerande, harangering
Svensk ordbok
-
1ram`sa subst. ~n ramsor
ORDLED: rams-an
Svensk ordbok
-
rang subst. ~en
ORDLED: rang-en
Svensk ordbok
-
ring subst. ~en ~ar
ORDLED: ring-en
Svensk ordbok