hojta [håj`-] verb ~de ~t ORDLED: hojt-ar SUBST.: hojtande; hojt

jubilus, jubilatio, jubilation, den speciella företeelse inom den gregorianska sången som består i en lång tonföljd utan ord, utförd som ett tillägg särskilt på slutstavelsen i ordet ”alleluia”.

hoja [håj`a] verb ~de ~t ORDLED: hoj-ar SUBST.: hojande, hojning (till 2)

ho`a verb ~de ~t ORDLED: ho-ar SUBST.: hoande

huta å´t verb hutade hutat ORDLED: hut-ar SUBST.: hutande

ju´bel subst. jublet ORDLED: jubl-et

ro`pa verb ~de ~t ORDLED: rop-ar SUBST.: ropande; rop