hämning, negativ, blockerande inverkan på funktionen i en cell eller ett organ.

hämning, blockering av känslor, tankar eller beteenden.

hämning, den tanketröghet, likgiltighet, lustlöshet, initiativlöshet och rörelsefattigdom som är vanliga symtom vid melankoli, som därför också benämns hämningsdepression. I svåra fall kan likgiltigheten gå över i total apati, initiativlösheten i handlingsförlamning och den motoriska hämningen i depressiv stupor.

häm`ning subst. ~en ~ar ORDLED: häm-ning-en

hämningstest, inhibitionstest , suppressionstest, metod som används inom endo­krinologin för att undersöka om det föreligger en autonom ökning i insöndringen av ett hormon.

hämningsanordning, anordning för den självstyrande mekaniska energiöverföringen av svängningssystemet i ur.

dopamin, 3,4-dihydroxifenyletylamin, katekolamin som fungerar som signalsubstans i nervsystemet hos flertalet djurarter och hos människan.

häm`ningslös adj. ~t ORDLED: häm-nings--lös

korrelation, term för statistiskt beroende (samvariation) mellan två storheter.

salicylsyra, 2-hydroxibensoesyra, substans med smärtlindrande, febernedsättande och svagt inflammationshämmande verkan.