hä`rförare subst. ~n äv. härförarn, plur. ~, best. plur. härförarna ORDLED: här--för-ar-en

nykolonialism, begrepp som uppkom i samband med avkoloniseringsprocessen som ett uttryck för den frustration många av de nya staterna, särskilt i Afrika, upplevde.

Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, svensk kung från 1660, son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora.

Loke, gestalt av mångskiftande karaktär i fornnordisk religion; som son till jätten Farbaute är han egentligen av jättesläkt, men sedan han ingått fostbrödralag med Oden uppträder han vanligtvis bland asarna.

Ragnarök, fornisländska ragna rǫk, ”makternas sista öde”, föreställningar i den fornnordiska mytologin om universums undergång, mest grandiost uttryckta i eddadikten ”Völuspá” och utförligt kommenterade i Snorres Edda.

tvärsnittsundersökning, undersökning som innebär att man studerar ett antal individer vid endast ett tillfälle.

Klaudios Ptolemaios var en grekisk astronom, geograf och matematiker som levde i Alexandria i Egypten på 100-talet efter Kristus.

Pompejus (Gnaeus Pompejus, från 81 f.Kr. med tillnamnet Magnus ’den store’), född 29 september 106, död 28 september 48 f.Kr., romersk fältherre och statsman.

Artur, engelska Arthur, franska Artus, sagokung.

kvantelektrodynamik, QED (engelska quantum electrodynamics), teorin för den elektromagnetiska strålningens kvantisering och dess växelverkan med materia, särskilt atomer och elektroner.