hå`na verb ~de ~t ORDLED: hån-ar SUBST.: hånande; hån

Picasso, Pablo, född 25 oktober 1881, död 8 april 1973, spansk-fransk konstnär, modernismens mest mångsidige och nydanande förgrundsgestalt, verksam genom måleri, skulptur, grafik, keramik och teaterdekor.

hädelse, kränkning av Guds eller gudarnas majestät genom smädelser eller hån.

komedi är en rolig teaterpjäs eller film som har ett lyckligt slut.

Horn, Arvid, född 6 april 1664, död 18 april 1742, greve, riksråd, kanslipresident; jämför släktartikel Horn (efter Olof Matsson).

ideologiskt mode, ett sätt att markera en åsikt eller ståndpunkt genom att bära avvikande dräkt eller dräktdetaljer.

Sager, Sophie, 1825–1902, författare och kvinnosakskvinna.

Blake, William, född 28 november 1757, död 12 augusti 1827, brittisk diktare och konstnär.

europaväg, allmän väg som efter internationell överenskommelse fått europavägsstatus.

skampåle, i äldre tid även kallad stupa, spöpåle, kåk, påle vid vilken brottslingar kedjades fast för att utsättas för offentlig vanära och eventuellt utstå spö- och risstraff.