in`lära verb inlärde inlärt, pres. inlär ORDLED: in--lär-de SUBST.: inlärande, inlärning

kognition, de tankefunktioner med vilkas hjälp information och kunskap hanteras.

andraspråk, språk som lärs in sedan individen helt eller delvis tillägnat sig sitt förstaspråk (modersmål) och vars inlärning äger rum i en miljö där språket används i naturlig kommunikation.

katekes, en med sikte på kyrkans undervisning gjord sammanställning av kristendomens centrala trosinnehåll.

inlärning, i vid mening den process hos människor och djur som i samspel med omvärlden aktivt upplever denna varvid upplevelser och erfarenheter påverkar beteendet och modifierar detta.

aktivitetspedagogik, samlingsterm för ett antal pedagogiska ideologier och uppfostringsprogram, som utvecklades i Europa och USA från omkring 1900 och ett 30-tal år framåt.

direktmetod, slagordsmässigt namn på en metod för undervisning i främmande språk.

grammatik, regler för hur ett språks ord böjs och kombineras till ordgrupper och satser.

stamsånger, de unisona sånger som 1943, genom beslut av Kungl. Maj:t, infördes ”till allmänt inlärande vid sångundervisningen” för att skapa en viss gemensam sångrepertoar.

Suzukimetoden, musikpedagogisk metod för instrumentalspel, presenterad i mitten av 1940-talet av japanen Shinichi Suzuki (1898–1998).