instabil betyder ’ostadig’.

instabilitet. I mekaniken sägs en kropp vara i ett instabilt jämviktsläge om en liten störning, t.ex. en liten stöt, medför att kroppen lämnar jämviktsläget utan att därefter återvända till detta.

instabil [in´- el. -i´l] adj. ~t ORDLED: in-stab-il

instabil spricktillväxt, snabb tillväxt av en spricka i ett sprött material vilken leder till ett skenbart momentant brott.

instabilitet. I beräkningssammanhang uppträder ibland numerisk instabilitet.

identitet, självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ.

mutation, bestående förändring i det genetiska materialet vilken överförs till kommande cellgenerationer.

grundämne, element, ämne som uteslutande består av atomer med samma antal protoner i atomkärnan.

makt, inom samhällsvetenskapen antingen handling, dvs. maktutövning, eller förmåga, dvs. maktresurser.

tropisk cyklon, tropisk virvelstorm, även tyfon (taifun), intensivt lågtryck som bildas över vissa tropiska havsområden med hög ytvattentemperatur och fuktig, instabil luft i den ovanliggande atmosfären.