in`tyga verb ~de ~t ORDLED: in--tyg-ar SUBST.: intygande

protestantism, benämning på kristendomstolkningar som direkt eller indirekt formats av 1500-talets reformation.

osant intygande, menedsbrott som består i att i intyg eller annan urkund lämna osann uppgift om vem man är eller om annat än egna angelägenheter eller att för skens skull upprätta en urkund rörande en rättshandling.

vittne är en person som under en rättegång hjälper till att reda ut vad som hänt genom att berätta vad hon eller han sett eller hört.

obligation, ett räntebärande värdepapper som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till exempelvis staten, hypoteksinstitut (bostadsobligation) eller företag (företags- eller industriobligation).

testamente, en persons förordnande för dödsfalls skull om sin kvarlåtenskap.

testator, testamentsgivare, dvs. den som upprättar testamente.

bouppteckning, upptecknandet av ett bos tillgångar och skulder samt den därvid upprättade handlingen.

läkare är en person som har till yrke att bota sjuka människor, återställa skadade och hålla människor friska.

medicinsk specialitet, medicinskt ämnesområde inom vilket läkare kan erhålla specialistkompetens.