ka`rtlägga verb kartlade kartlagt, pres. kartlägger ORDLED: kart--lägg-er SUBST.: kartläggande, kartläggning

utilitarism, nyttomoral, moralisk doktrin som innebär att man alltid skall handla så att konsekvenserna av vad man gör blir så goda som möjligt i den meningen att det sammanlagda välbefinnandet hos alla kännande varelser blir så stort som möjligt.

språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende.

satellit, naturlig eller konstgjord kropp i bana kring en planet.

fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet.

vetenskap är att undersöka naturen och verkligheten inom ett visst område för att komma fram till påståenden, teorier, om hur de är beskaffade.

biologisk psykologi, tvärvetenskapligt kunskapsområde med inriktning på att förstå och förklara psykologiska funktioner med hjälp av bakomliggande biologiska skeenden, t.ex. nervsystemets aktivitet.

vetenskapsteori, det systematiska studiet av vetenskapen med syfte att kartlägga de mekanismer som styr den vetenskapliga kunskapens uppkomst och utveckling.

Dias, Bartolomeu, född cirka 1450, död 1500, portugisisk sjöfarare, den förste europé som kringseglade Afrikas sydspets.

enkät, form av intervjuundersökning som baseras på att de intervjuade skriftligen besvarar frågor i ett formulär.