kelter, indoeuropeisk folkgrupp med historiskt utbredningsområde från Brittiska öarna till nuvarande Turkiet; ursprungligen en geografisk samlingsbenämning på folk i Europa bosatta väster om skyterna, etablerad av antika grekiska författare som Hekataios och Herodotos.

kelvin, SI-enhet, med beteckningen K för termodynamisk temperatur (absolut temperatur) och temperaturdifferens, en av SI:s grundenheter.

keltiska språk, indoeuropeiska språk som för ca 2 000 år sedan talades av keltiska stammar över större delen av Europa, från Brittiska öarna i norr till Pyreneiska halvön i söder och Galatien i Mindre Asien i öster, men som numera talas bara av vissa delar av befolkningen på Brittiska öarna och i nordvästra Frankrike.

kelat, kelatkomplex, metallkomplex i vilket metalljonen är bunden till minst en fleratomig ligand, så att en ringstruktur bildas.

kelatbildare, fleratomiga, vanligtvis organiska molekyler, som samtidigt kan bindas direkt till en metalljon via minst två av sina atomer.

keltisk religion, se kelter (Religion).

kelatkomplex, detsamma som kelat.

Kellsystemet, ett av människans blodgruppssystem.

Kelloggpakten, Kellogg–Briandpakten, Parispakten traktat som slöts i Paris 1928 mellan den amerikanske utrikesministern Frank B. Kellogg och hans franske kollega Aristide Briand och till vilken ett sextiotal nationer anslöt sig.

kelvingrad, grad kelvin , äldre benämningar på kelvin.