klan`dra verb ~de ~t ORDLED: klandr-ar SUBST.: klandrande; klander

Johnson, Eyvind, född 29 juli 1900, död 25 augusti 1976, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1957, Nobelpristagare i litteratur 1974.

culpa innebär inom juridiken oaktsamhet, vårdslöshet och oförsiktighet.

Medieombudsmannen, egentligen Allmänhetens Medieombudsman, MO, branschanknuten ombudsmannainstitution med uppgift att behandla anmälningar om avvikelser från god publicistisk sed i tidningar, tidskrifter och etermedier.

konkurs, det rättsliga förfarande som används för att ta i anspråk skuldsatt persons eller företags samtliga tillgångar för en proportionell fördelning mellan alla fordringsägare med beaktande av eventuella förmånsrätter.

pejorativ, som substantiv: ord eller orddel med nedsättande eller klandrande betydelse, till exempel o- i ovana eller miss- i misshushålla eller slusk eller kossa använt om en människa.

Thorild, Thomas, född 18 april 1759, död 1 oktober 1808, författare.

invektiv, skällsord, skymford, smädelse, kraftuttryck som riktas mot en eller flera personer, t.ex. skitstövel, idiot och knöl.

repressalier, inom folkrätten legitima motåtgärder som en stat vidtar mot en annan som gjort sig skyldig till folkrättsbrott.

skiljeförfarande, skiljedomsförfarande, skiljemannaförfarande, den form av privat rättskipning som består i att parter i ett rättsförhållande väljer att låta sina tvister i anledning av detta rättsförhållande avgöras av särskilt utsedda skiljemän.