kollagenoser, kollagena sjukdomar, annat namn på inflammatoriska bindvävssjukdomar.

kollaps, sammanfallande av ett organ eller del därav, t.ex. av en lunga i samband med att luft på något sätt läcker in i lungsäckshålan, pneumothorax.

kolla [kål`a] verb ~de ~t ORDLED: koll-ar SUBST.: kollande, kollning; koll

Kollafjørður, ort på Streymoy i nordvästra Färöarna; för belägenhet se topografisk karta Färöarna.

kollateral, collateralis, inom medicinen term för något som befinner sig vid sidan om.

kollationering, detsamma som kollation.

kollation, den utjämning mellan arvingar som ska ske vid arvskifte i syfte att åstadkomma likställighet mellan arvingarna med hänsyn till gåvor o.d. som de fått under arvlåtarens livstid.

kollation, kollationering , kontrolläsning av en avskrift mot originalet.

kollateral, term använd om ledningssträng i växtstjälk, stam eller blad som har floem utåt (respektive mot bladets abaxiala sida) och xylem in mot organets mitt (respektive bladets adaxiala sida).

kollapsar, sammanfattande benämning på stjärnrest som uppstått genom gravitationell kollaps under stjärnans slutliga utvecklingsfas.