kollaps, krisreaktion, plötslig, stark, psykisk reaktion, ”nervöst sammanbrott”.

kollaps, i bergtekniken en nedsjunkning eller instörtning till följd av att underliggande material försvagats eller avlägsnats.

kollaps, blodtrycksfall med yrsel och ofta svimning, t.ex. vid hjärtrytmrubbning eller annan cirkulationsstörning ( vaso-vagal reaktion).

kollaps, sammanfallande av ett organ eller del därav, t.ex. av en lunga i samband med att luft på något sätt läcker in i lungsäckshålan, pneumothorax.

kollaps. I geologin instörtning till följd av att underliggande berg avlägsnats.

kollap´s subst. ~en ~er ORDLED: kol-laps-en

Berlinmuren, östtysk gränsmur mellan Västberlin och Östberlin, påbörjad 13 augusti 1961 då gränsen stängdes helt.

kollapsar, sammanfattande benämning på stjärnrest som uppstått genom gravitationell kollaps under stjärnans slutliga utvecklingsfas.

kollapsbreccia , bergart som huvudsakligen består av kantiga brottstycken av en eller flera andra bergarter och som bildats vid kollaps eller instörtning av berg till följd av att underliggande berggrund försvagats eller avlägsnats.

kollapsstruktur, struktur i marken eller i berggrunden som uppkommit genom att hålrum som bildats naturligt eller på konstgjord väg förorsakat kollaps eller ras av ovanförliggande delar av marken eller berggrunden.