-
kollaps
kollaps, krisreaktion, plötslig, stark, psykisk reaktion, ”nervöst sammanbrott”. -
kollaps
kollaps, i bergtekniken en nedsjunkning eller instörtning till följd av att underliggande material försvagats eller avlägsnats. -
kollaps
kollaps, blodtrycksfall med yrsel och ofta svimning, t.ex. vid hjärtrytmrubbning eller annan cirkulationsstörning ( vaso-vagal reaktion). -
kollaps
kollaps, sammanfallande av ett organ eller del därav, t.ex. av en lunga i samband med att luft på något sätt läcker in i lungsäckshålan, pneumothorax. -
kollaps
kollaps. I geologin instörtning till följd av att underliggande berg avlägsnats. -
kollaps
kollap´s subst. ~en ~er ORDLED: kol-laps-enSvensk ordbok -
Berlinmuren
Berlinmuren, östtysk gränsmur mellan Västberlin och Östberlin, påbörjad 13 augusti 1961 då gränsen stängdes helt.
-
kollapsar
kollapsar, sammanfattande benämning på stjärnrest som uppstått genom gravitationell kollaps under stjärnans slutliga utvecklingsfas. -
kollapsbreccia
kollapsbreccia , bergart som huvudsakligen består av kantiga brottstycken av en eller flera andra bergarter och som bildats vid kollaps eller instörtning av berg till följd av att underliggande berggrund försvagats eller avlägsnats. -
kollapsstruktur
kollapsstruktur, struktur i marken eller i berggrunden som uppkommit genom att hålrum som bildats naturligt eller på konstgjord väg förorsakat kollaps eller ras av ovanförliggande delar av marken eller berggrunden.