-
kompetens
kompetens, formell kompetens, utbildning eller erfarenhet som krävs för viss tjänst eller befattning. -
kompetens
kompetens, kunnighet, skicklighet; som juridisk term laglig rätt att avgöra viss typ av ärende. -
kommunikativ kompetens
kommunikativ kompetens, språkbrukarens förmåga att använda språket på ett i den förevarande situationen socialt och kulturellt accepterat eller föreskrivet sätt. -
kompetens
kompetens, inom språkvetenskapen det man kan när man kan ett språk i motsats till performans, vad man gör när man använder ett språk. -
interkulturell kompetens
interkulturell kompetens, en individs förmåga att kunna hantera en situation präglad av interkulturell kommunikation på ett kulturellt förväntat, accepterat eller föreskrivet sätt.
-
allmän kompetens
allmän kompetens, i förvaltningsrättsliga sammanhang befogenhet för kommuner och regioner att själva vårda sina angelägenheter.
-
social kompetens
social kompetens, förmåga att umgås och kommunicera med människor i ens omgivning på ett sätt som befrämjar den sociala samvaron.
-
kommunal kompetens
kommunal kompetens, kommuns behörighet att befatta sig med ett visst slag av angelägenheter. -
kompetens
kompeten´s subst. ~en ~er ORDLED: kom-pet-ens-enSvensk ordbok -
kompetensförsäkring
kompetensförsäkring, föreslagen typ av försäkring som är avsedd att underlätta finansieringen av vidareutbildning för arbetstagare och som kan utformas som en kombination av sparande och återbetalningsskydd vid sjukdom.