kompetens, formell kompetens, utbildning eller erfarenhet som krävs för viss tjänst eller befattning.

kompetens, kunnighet, skicklighet; som juridisk term laglig rätt att avgöra viss typ av ärende.

kompetens, inom språkvetenskapen det man kan när man kan ett språk i motsats till performans, vad man gör när man använder ett språk.

interkulturell kompetens, en individs förmåga att kunna hantera en situation präglad av interkulturell kommunikation på ett kulturellt förväntat, accepterat eller föreskrivet sätt. 

social kompetens, förmåga att umgås och kommunicera med människor i ens omgivning på ett sätt som befrämjar den sociala samvaron.

kommunikativ kompetens, språkbrukarens förmåga att använda språket på ett i den förevarande situationen socialt och kulturellt accepterat eller föreskrivet sätt.

allmän kompetens, i förvaltningsrättsliga sammanhang befogenhet för kommuner och regioner att själva vårda sina angelägenheter.

kommunal kompetens, kommuns behörighet att befatta sig med ett visst slag av angelägenheter.

kompeten´s subst. ~en ~er ORDLED: kom-pet-ens-en

kompetensförsäkring, föreslagen typ av försäkring som är avsedd att underlätta finansieringen av vidareutbildning för arbetstagare och som kan utformas som en kombination av sparande och återbetalningsskydd vid sjukdom.