konfederation ’förena genom ett förbund’, av con-, se kon-, och foedus ’förbund’, ’fördrag’), statsförbund, sammanslutning av självständiga stater, normalt baserad på folkrättsligt avtal.

konfederation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kon-feder-at-ion-en

Konfederationskongressen, nordamerikansk politisk församling 1781–89, se Kontinentalkongressen.

FIFA, Fédération Internationale de Football Association, Internationella fotbollsförbundet, fotbollens världsorganisation, med säte i Zürich, Schweiz.

slaver, samlingsbenämning på folk som talar slaviska språk.

Livland, latin Livonia, historisk region i Baltikum.

creek, samlingsbenämning ett antal muskogee-talande stammar som under 1700- och 1800-talen bildade en konfederation för motstånd mot de vita.

benediktiner, i vidsträckt mening de munkar och nunnor som lovat följa Benediktinregeln.

ostrogoter, (latin Ostrogothae), östgoter, germansk folkgrupp.

irokeser, stammar tillhörande irokesförbundet.