konsekutiv (franska consécutif, av medeltidslat. consecutivus av latin consecutio ’följd’, av consequor ’följa’, ’komma omedelbart efter), följande efter (något annat); angivande följd (konsekvens).

konsekutiv [kån´- el. -i´v] adj. ~t ORDLED: kon-sek-ut-iv

konsekutiv konjunktion, underordnande konjunktion (subjunktion) som inleder konsekutiv bisats, t.ex. svenska (så) att.

konsekutiv bisats, bisats som anger ett sakförhållande som följer av det som sägs i den överordnade satsen.

konjunktion, en klass av formord som relaterar satser eller satsled till varandra.

steady state, stationärt tillstånd, ett tillstånd i ett fysikaliskt eller kemiskt system som utmärks av att inga observerbara förändringar sker.

konklusiv konjunktion, samordnande konjunktion som anger att det som sägs i den följande satsen är en följd av det som sägs i den föregående satsen eller en slutsats som kan dras därav.

följdbisats, svensk benämning på konsekutiv bisats.

Euklides algoritm, en algoritm (ett förfarande) för att finna största gemensamma delaren till två positiva heltal.

steady state-approximationen, förenkling av den matematiska behandlingen av radioaktiva sönderfall i flera steg eller av tidsberoende kemiska förlopp av typen A⇒B⇒C⇒..., innebärande att vissa mellanprodukter, t.ex. B och/eller C, antas bildas och försvinna med samma hastighet.