konstlad [kån`st-] adj. konstlat ORDLED: konst-lad

tideräkning, kronologi, sättet att utnyttja naturliga och enkelt mätbara perioder för att inrätta tillvaron.

Magellan, amerikansk rymdsond som 1990–94 låg i satellitbana kring den ständigt molntäckta planeten Venus och kartlade dess yta med radar.

Baudelaire, Charles, född 9 april 1821, död 31 augusti 1867, fransk författare och kritiker.

Wandervögel, den första gruppbildningen i den tyska ungdomsrörelsen, tillkommen kring sekelskiftet 1900 som en ideell och romantisk reaktion mot det borgerliga samhällets konstlade liv.

francium, ytterst sällsynt, radioaktivt grundämne, den tyngsta av alkalimetallerna, kemiskt tecken Fr.

attenuering, försvagning, dämpning; term inom oceanografi och limnologi: dagsljus och konstlat ljus dämpas, attenueras, genom absorption och spridning av såväl vattnet självt som dess innehåll av lösta och partikelformiga ämnen.

Gustav III:s paviljong, Konungens paviljong, kungligt lustslott på Haga, uppfört 1787–89 som provisorisk bostad åt Gustav III.

dödstecken, förändringar på en kropp vilka är tecken på att döden har inträtt.

teknetium, radioaktiv metall, det första grundämne som framställts på konstlad väg och det lättaste för vilket inga stabila isotoper existerar.