kontinent, stor sammanhängande landmassa eller världsdel.

kontinuitet, obrutet sammanhang i tiden eller rummet.

kontinentaldrift, detsamma som kontinentalförskjutning, se kontinentalförskjutningsteorin och plattektonik.

kontinuum, kontinuerlig följd, kontinuerligt förlopp; i matematiken en benämning på mängden av alla reella tal; även ett metriskt rum som är kompakt och sammanhängande och inte utgörs av bara en enda punkt.

kontinentalsystemet, sammanfattande benämning på de handelspolitiska åtgärder som Napoleon I tillgrep 1806–14 i kriget mot Storbritannien.

kontinentalförskjutningsteorin, kontinentaldriftsteorin, en av Alfred Wegener 1912 framlagd teori som innebar att dagens kontinenter en gång hängt ihop i en enda landmassa, av Wegener benämnd Pangea (’allt land’), som sedan efter hand splittrats i mindre delar (dagens kontinenter) vilka förskjutits till sina nuvarande lägen.

kontinentalsockel, kontinentalhylla, shelf, den del av jordens kontinenter som sträcker sig från havets strandlinje ut mot djup på i genomsnitt 130 m där kontinentalbranten tar vid.

kontext, det språkliga sammanhang som ett ord eller ett yttrande ingår i; i pragmatiskt inriktad lingvistik även om den icke-språkliga situation där en språkhandling sker.

kontrapunkt, kompositionsteknik vars resultat är en musikalisk struktur uppbyggd av två eller flera självständiga stämmor samt läran om denna teknik.

kontroversiell är en person eller ett ämne som folk kan bli osams om.