kontinent, stor sammanhängande landmassa eller världsdel.

kontinentaldrift, detsamma som kontinentalförskjutning, se kontinentalförskjutningsteorin och plattektonik.

kontinentalförskjutningsteorin, kontinentaldriftsteorin, en av Alfred Wegener 1912 framlagd teori som innebar att dagens kontinenter en gång hängt ihop i en enda landmassa, av Wegener benämnd Pangea (’allt land’), som sedan efter hand splittrats i mindre delar (dagens kontinenter) vilka förskjutits till sina nuvarande lägen.

kontinentalsockel, kontinentalhylla, shelf, den del av jordens kontinenter som sträcker sig från havets strandlinje ut mot djup på i genomsnitt 130 m där kontinentalbranten tar vid.

kontinentalsystemet, sammanfattande benämning på de handelspolitiska åtgärder som Napoleon I tillgrep 1806–14 i kriget mot Storbritannien.

Kontinentalkongressen, efter 1781 även kallad Konfederationskongressen, benämning på den församling av delegater som första gången samlades 1774 för att skapa en enad front bland de brittiska kolonierna i Nordamerika vid konflikterna med moderlandet.

kontinentalbrant, område av en kontinent, beläget mellan kontinentalsockelns yttre begränsning och kontinentalsluttningens övre del.

kontinental jordskorpa, kontinentalskorpa, litosfärplatta bestående huvudsakligen av lätta granitiska bergarter.

kontinentalklimat, fastlandsklimat, inlandsklimat, klimat som utmärks av stor temperaturskillnad mellan dag och natt; på mellanbredderna även mellan sommar och vinter.

kontinentalplatå, en av jordytans två dominerande nivåer med en medelhöjd av drygt 230 m ö.h.