kring`gå verb kringgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r ORDLED: kring--går SUBST.: kringgående

kringgående av skattelag, skatteflykt, förfarande där den skattskyldige följt såväl lag som rättspraxis men där effekten ändå strider mot lagstiftarens intentioner.

kring`gående adj., ingen böjning ORDLED: kring--gå-ende

första världskriget, krig 1914–18 mellan å ena sidan Tyskland och Österrike–Ungern, till vilka även Turkiet och Bulgarien anslöt sig (centralmakterna) och å andra sidan Frankrike, Ryssland och Storbritannien (trippelententen) jämte Serbien samt senare Japan, Italien, Rumänien och USA jämte ett mycket stort antal andra stater.

invandringspolitik, officiell benämning på invandringsreglering, det vill säga principerna för utländska medborgares rätt att bosätta sig i Sverige.

nedrustning, reduktion av försvarsorganisation vad avser kostnader, omfång, materielinnehav eller materielens egenskaper.

islamisk rätt, sharia, ett på islam grundat religiöst regelsystem, som av ett antal stater med muslimsk befolkning i större eller mindre utsträckning har upphöjts till gällande nationell rätt.

Albrekt av Mecklenburg, född cirka 1338, död 31 mars 1412, svensk kung 1364–89, hertig av Mecklenburg 1384–1412, son till Albrekt II av Mecklenburg och Eufemia, Magnus Erikssons syster.

kortspel, sällskapsspel med spelkort. Kortspel har, liksom de kort varmed de spelas, ett omdiskuterat och dunkelt ursprung.

svart arbete, svartjobb, i allmänt språkbruk benämning på arbete som sker utan insyn av myndigheterna i syfte dels att komma undan skatter och sociala avgifter, dels att kringgå olika förbud eller påbud, t.ex. kravet på legitimation för att få tjänstgöra som läkare.