kronisk, inom medicinen: stadigvarande, ihållande, långsamt fortlöpande eller obotlig.

kronisk traumatisk encefalopati, chronic traumatic encephalopathy, CTE, boxardemens, dementia pugilistica, sammanfattande benämning på en kombination av symtom på hjärnskada orsakad av upprepat våld, av varierande svårighetsgrad, mot huvudet.

kronisk granulomatös sjukdom, chronic granulomatous disease, CGD, ärftlig immunbristsjukdom som medför återkommande svårbehandlade infektioner med bakterier och svampar.

kroniskt trötthetssyndrom, KTS, CFS, chronic fatigue syndrome, se myalgisk encefalomyelit.

kro´nisk adj. ~t ORDLED: kron-isk

diabetes, egentligen diabetes mellitus, sockersjuka, vanlig kronisk ämnesomsättningssjukdom där grundproblemet är att kroppen bildar otillräckligt med insulin eller att insulinet inte har tillräcklig effekt (insulinresistens) eller en kombination av dessa störningar.

tunntarm, intestinum tenue, del av tarmkanalen mellan magsäcken och tjocktarmen hos ryggradsdjur inklusive människa.

DDT, 1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan, vitt, kristallint ämne, som är praktiskt taget olösligt i vatten men lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedel.

KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, ibland kronisk obstruktiv lungsjukdom, permanent luftrörsinflammation (kronisk bronkit) förenad med ständiga andningssvårigheter och nedsatt lungfunktion.

hepatit, samlingsbenämning på inflammatoriska sjukdomar i levern.