kränkning, som folkrättslig term en handling som strider mot allmän folkrätt eller ett internationellt rättsligt åtagande i bl.a. avtal, konvention eller traktat.

kränk`ning subst. ~en ~ar ORDLED: kränk-ning-en

integritet, rätt att få sin personliga egenart och inre sfär respekterad och att inte utsättas för personligen störande ingrepp (personlig integritet).

urfolk, ursprungsbefolkning, urbefolkning, urinvånare, vanligen de etniska grupper som är ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område.

me too-rörelsen, globalt upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp. 

brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.

hedersförtryck, fridsbrott som föreligger när en förövare begår upprepade brottsliga gärningar av visst slag mot ett offer i syfte att bevara eller återupprätta exempelvis familjens eller släktens heder. 

hädelse, kränkning av Guds eller gudarnas majestät genom smädelser eller hån.

pedofili, en vuxen människas sexuella dragning till barn.

lidande, skadeståndsrättslig term för psykisk skada som vållas genom kränkningar av olika slag, t.ex. sexuella övergrepp, hotfullt uppträdande eller förtal (däremot inte personskada och dess följder).