sakralt kungadöme, en institution där kungen anses stå i speciell förbindelse med gudavärlden och regera med gudomlig fullmakt; han utför bestämda kultiska handlingar för att främja statens välfärd.

kung`adöme [långt el. kort ö] subst. ~t ~n ORDLED: kunga--döm-et

England, formellt ett kungadöme men egentligen ett delområde i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland), det vill säga (med gängse språkbruk) Storbritannien.

riksföreståndare, enligt 1974 års regeringsform medlem av kungahuset som är kungens ersättare då kungen tillfälligt hindras fullgöra sina uppgifter.

romersk rätt, den rättsordning i det antika Rom som från en relativt primitiv sedvanerätt utvecklades till ett av den västerländska civilisationens främsta rättssystem.

evolutionism, åskådning enligt vilken en utveckling (evolution) från ”lägre” till ”högre” former äger rum eller har ägt rum.

sakral, förknippad med religion och gudstjänst (t.ex. om arkitektur, musik, klädedräkt och kulthandlingar, jämför sakralt kungadöme).

folkvandringstiden, i europeisk historia benämning på perioden ca 370–600.

tutsi, boskapsskötande herdefolk av omtvistat ursprung; drygt 3,4 miljoner.

fetma, abnorm ansamling av fettvävnad i kroppen, vanligen liktydigt med övervikt.