kätting, böjlig, ledbar anordning (oftast av metall) av med varandra förbundna ringar, länkar eller byglar, ett annat ord för grov kedja.

kätting, i textiltekniken äldre benämning på varp, framför allt använd i ylleindustrin.

kätt`ing subst. ~en ~ar ORDLED: kätt-ing-en

kättingstål, seghärdningsstål som uppfyller vissa standardiserade krav för att garantera jämnhet i egenskaper.

teln , förstärkande lina för såväl nät som större fiskeredskap.

vinsch, spel, mekanisk anordning för att förflytta laster (gods) vertikalt eller horisontellt.

lyftkran, anordning för att lyfta, sänka och transportera laster (gods) med hjälp av linor, kedjor eller kättingar samt krok, krokblock e.d. som direkt bär upp lasten.

lekare, lekande , anordning som tillåter två länkar i en kätting, en länk och ett block e.d. eller två delar av en lina att vridas i förhållande till varandra utan att kinkar eller öglor uppstår.

konstruktionsstål, stål som ingår i byggnadskonstruktioner, maskinkonstruktioner, tryckkärl, transportfordon, kranar, fartyg m.m.

kedja,   nyckelkedja, urkedja, anordning med länkar av styv tråd och böjlig i flera plan.