legitime´ra verb ~de ~t ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimation

legitime´ra sig verb legitimerade legitimerat ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimation

buddha, en hedersbeteckning (titel) inom buddhismen för individer som anses ha nått fullständig upplysning.

postkolonialism, heterogent forskningsfält som utifrån studier av litteratur, konst, historia, samhällsvetenskap och humaniora problematiserar den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

Jihad, al-Jihād, Islamiska Jihad, namn på flera militanta islamistiska grupper, verksamma i bland annat Egypten, Palestina och Libanon.

institution, inom samhällsvetenskapen benämning på de normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster.

rättvisa, viktigt begrepp i politik, juridik, filosofi, statskunskap och andra samhällsvetenskaper.

Berlinkonferensen, Kongokonferensen, Västafrikakonferensen, konferens som hölls i Berlin 1884–85 på inbjudan av den tyske rikskanslern Otto von Bismarck i syfte att nå överenskommelser om handel och territoriella anspråk i Afrika.

eugenik, idén att förbättra människan genom biologisk förädling.