legitime´ra verb ~de ~t ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimation

legitime´ra sig verb legitimerade legitimerat ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimation

buddha, en hedersbeteckning (titel) inom buddhismen för individer som anses ha nått fullständig upplysning.

postkolonialism, heterogent forskningsfält som utifrån studier av litteratur, konst, historia, samhällsvetenskap och humaniora problematiserar den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

Jihad, al-Jihād, Islamiska Jihad, namn på flera militanta islamistiska grupper, verksamma i bland annat Egypten, Palestina och Libanon.

auktoritet, social relation där en person (grupp, institution) har inflytande över en annan person (grupp, institution) och där inflytandet uppfattas som rättmätigt eller legitimt av den senare.

institution, inom samhällsvetenskapen benämning på de normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster.

eugenik, idén att förbättra människan genom biologisk förädling.

rättvisa, viktigt begrepp i politik, juridik, filosofi, statskunskap och andra samhällsvetenskaper.