legitime´ra verb ~de ~t ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimation

legitime´ra sig verb legitimerade legitimerat ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimation

buddha, en hedersbeteckning (titel) inom buddhismen för individer som anses ha nått fullständig upplysning.

postkolonialism, heterogent forskningsfält som utifrån studier av litteratur, konst, historia, samhällsvetenskap och humaniora problematiserar den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning.

Berlinkonferensen, Kongokonferensen, Västafrikakonferensen, konferens som hölls i Berlin 1884–85 på inbjudan av den tyske rikskanslern Otto von Bismarck i syfte att nå överenskommelser om handel och territoriella anspråk i Afrika.

auktoritet, social relation där en person (grupp, institution) har inflytande över en annan person (grupp, institution) och där inflytandet uppfattas som rättmätigt eller legitimt av den senare.

omskärelse, cirkumcision, fullständigt eller partiellt avlägsnande av penis förhud, så att ollonet helt eller delvis blir blottat.

eugenik, idén att förbättra människan genom biologisk förädling.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

antroposofi, livs- och världsåskådning grundlagd av den österrikiske naturvetaren, filosofen och Goetheforskaren Rudolf Steiner.