luta, knäppinstrument med kort eller lång hals, med eller utan fastknutna, tvärgående greppband och med en oval eller päronformad korpus av sköldpaddsskal (antiken) eller hopsatt av basade träspånor.

lutande plan, en av de s.k. enkla maskinerna.

lutande tornet i Pisa, på italienska Torre pendente di Pisa, en ca 55 m hög romansk kampanil vid katedralområdet Campo dei Miracoli (även kallat Piazza del Duomo) i Pisa, Italien.

luta, eller lutinstrument, är en grupp stränginstrument.

1lu`ta subst. ~n lutor ORDLED: lut-an

2lu`ta verb ~de ~t ORDLED: lut-ar SUBST.: lutande, lutning

svensk luta, luta med flat eller välvd botten med sju strängpar över greppbrädan och åtta enkla bassträngar utanför greppbrädan.

lut, benämning på lösningar, vanligen av alkaliska ämnen såsom kalium- och natriumhydroxid, soda och såpa, men även på lösningar som används i massaindustrin.

enkla maskiner, sedan antiken inom mekaniken benämning på anordningar för besparing av kraft vid arbete.

friktion, motstånd mot glidning mellan två kroppar i kontakt.