lågkyrklighet (av engelska Low Church, ursprungligen om kalvinska och puritanska riktningar inom den anglikanska kyrkan), samlande benämning på rörelser inom de reformatoriska folkkyrkorna som betonar det protestantiska arvet och avvisar högkyrklig sakramentalism och ämbetsuppfattning.

lå`gkyrklig adj. ~t ORDLED: låg--kyrk-lig

lågkyrklighet (av engelska Low Church, ursprungligen om kalvinska och puritanska riktningar inom den anglikanska kyrkan), i Sverige riktningar med arv från pietismen och väckelserörelserna (jämför evangelikal 2).

folkrörelser, en i Sverige sedan sekelskiftet 1900 vanlig benämning på massorganisationer i vilka från början det oppositionella draget i förhållande till stats- och samhällsinstitutioner var helt centralt.

evangelikal, inom den anglikanska kyrkogemenskapen sedan 1700-talets slut benämning på en ”lågkyrklig” position (se lågkyrklighet).

puritanism, betydelsefull gren av 1500- och 1600-talens engelska kyrkoliv.

Church of England, Engelska kyrkan, den nationella kyrka som uppkom i England genom 1500-talets reformation och som efter hand blev moderkyrka för anglikanska kyrkogemenskapen.

Wieselgren, Peter, 1800–77, präst, litteraturhistoriker, nykterhetsförkämpe.

högkyrklighet, benämning på riktningar inom de reformatoriska kyrkorna som betonar samhörigheten med urkyrkan ( apostolicitet) och med världskyrkan ( katolicitet).

gammalkyrklig, hörande till någon av de äldre luthersk-pietistiska riktningarna inom 1700- och 1800-talens svenska folkväckelse; detta till skillnad från senare lågkyrkliga och frikyrkliga väckelserörelser.