majestät, term för en härskares värdighet.

Kunglig Majestät, Kungl. Maj:t, K.M:t, under 1809 års regeringsform (1809–1974) benämning på de statsorgan som beslöt i kungens namn, med eller utan dennes personliga medverkan.

majestä´t subst. ~et, plur. ~ el. ~er ORDLED: majestät-et

katolskt majestät, hederstitel använd sedan tidig medeltid men formellt tillerkänd Ferdinand  II av Aragonien och Isabella I av Kastilien av påven Alexander  VI (1492–1503) p.g.a deras insatser för kyrkans sak.

apostoliskt majestät, titel förlänad av påvemakten till Maria Theresia och hennes efterträdare som ungerska monarker 1758.

majestätsförbrytelse, förgripelse i ord eller gärning mot kungens eller regentens person.

Kunglig Majestäts kansli, till och med 1974 sammanfattande benämning på Statsrådsberedningen, departementen, Justitiekanslern och Riksåklagaren; även den 1972 indragna Nedre justitierevisionen räknades dit.

häxprocesser, processer mot personer som ansågs bedriva trolldom.

Kunglig Majestäts Befallningshavande, KB, i 1855 års landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta förvaltningsmyndighet.

majestä´tisk adj. ~t ORDLED: majestät-isk