muntlig litteratur, se oral diktning.

muntlig tradition, den del av den kulturella traditionen som förmedlas i tid och rum genom muntlig kommunikation, dvs. inte bara folkdiktning i egentlig mening utan även t.ex. normer, värderingar och förhållningssätt, praktiska råd och rön, upplevelser och erfarenheter.

muntlighetsprincipen, en av de bärande principerna i den processordning som infördes med den svenska rättegångsbalken 1948.

mun`tlig adj. ~t ORDLED: munt-lig

muntlig fullmakt, uppdragsfullmakt, juridisk term för sådant uppdrag som, utan att skriftlig handling upprättats, lämnas till någon (fullmäktigen) att företa rättshandling för annans (huvudmannens) räkning.

judendom, judarnas religion, filosofi och livsföring.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Tora är inom judendomen Guds undervisning till människorna.

jägar- och samlarsamhällen, den gängse benämningen på samhällen där huvuddelen av försörjningen kommer från jakt, fiske och insamling av vilda växter och småkryp.

Talmud, judendomens främsta samling av muntlig Tora.