mynt, ett stycke metall eller papper utgivet som betalningsmedel.

romerska mynt, mynt tillverkade i romarriket från ca 300 f.Kr. till 476 e.Kr., då den siste västromerske kejsaren avsattes.

myntfot anger den metall i vilken landets huvudmynt skulle präglas, t.ex. mynt av guld vid guldmyntfot.

anglosaxiska mynt, angelsaxiska mynt, mynt präglade i England under den anglosaxiska tiden, dvs. från omkring 675 till 1066.

grekiska mynt. Till grekisk mynthistoria räknas mynt från ett vidsträckt geografiskt område, dominerat eller influerat av grekisk kultur.

myntor, gemensamt namn på arter i släktena Elsholtzia, Mentha, Nepeta, Origanum och Satureja i familjen kransblommiga växter.

myntrullebildning, laboratorieteknisk term som innebär att röda blodkroppar lägger sig med sina flata sidor mot varandra.

myntvikt, viktstycke i mynts rätta vikt, använt för kontroll av nötning, särskilt för guldmynt, enligt lagen om Rikets mynt av 1873.

myntfynd, fynd av mynt i form av depåfynd, lösfynd eller hopade fynd.

islamiska mynt, även arabiska eller kufiska mynt, är principiellt av bildlös typ med arabiska inskrifter, som vanligen innehåller uppgift om valör, myntort, präglingsår och myntherre samt citat ur Koranen.