mäk`tig adj. ~t ORDLED: mäkt-ig

mäktighet, inom geologin tjockleken av ett bergartslager, ett jordartslager, en lagerserie eller en stratigrafisk enhet.

mäktighet, en mängds ”storlek”, vilket i mängdteorin ges en exakt innebörd genom definitionen att två mängder är lika mäktiga när det finns en en-entydig tillordning mellan elementen i dem; se vidare kardinaltal.

romerska riket, benämning på den antika statsbildning som utgick från staden Rom och utvecklades till ett av världshistoriens mäktigaste imperier.

Abraham, Abram, arabiska Ibrāhīm, den första av de tre patriarkerna (Första Moseboken 12–25).

USA är ett land i Nordamerika.

Birgitta Birgersdotter, kallad heliga Birgitta, var en svensk författare på 1300-talet som skrev böcker om sina religiösa upplevelser.

Gustav II Adolf, född 9 december 1594, död 6 november 1632, svensk kung 1611–32, son till Karl IX och Kristina av Holstein–Gottorp.

Homeros, sannolikt en historisk person på 700-talet f.Kr. från det joniska Mindre Asien.

Messias är judarnas namn på en frälsare som en gång ska komma till jorden.