nedbrytning, mineralisering, process i naturen där organiskt material, främst döda växter, svampar, alger och djur, omvandlas till framför allt oorganiska molekyler.

biologisk nedbrytning av växt- och djurrester sker genom verkan av nedbrytande organismer.

bakteriell nedbrytning, se bakterier.

ne`dbrytning subst. ~en ~ar ORDLED: ned--bryt-ning-en

UV-nedbrytning, nedbrytning av polymera material på grund av ultraviolett strålning (UV-strålning).

kolhydrater, ämnesklass som omfattar enkla sockerarter (monosackarider) samt polymerer av sådana (di-, tri-, tetra- och så vidare, oligo- och polysackarider).

ämnesomsättning, metabolism, alla de biokemiska reaktioner som försiggår i levande organismer.

cell, inom biologin: den minsta levande enhet, omsluten av ett cellmembran, som bygger upp organismer.

amylas, diastas, grupp av enzymer som katalyserar nedbrytning av stärkelse och glykogen.

näringskedja kallas den väg som näringsämnen vandrar genom växter, djur, svampar och mikroorganismer.