nedbrytning, mineralisering, process i naturen där organiskt material, främst döda växter, svampar, alger och djur, omvandlas till framför allt oorganiska molekyler.

biologisk nedbrytning av växt- och djurrester sker genom verkan av nedbrytande organismer.

bakteriell nedbrytning, se bakterier.

UV-nedbrytning, nedbrytning av polymera material på grund av ultraviolett strålning (UV-strålning).

ne`dbrytning subst. ~en ~ar ORDLED: ned--bryt-ning-en

urskog, skog utan spår av människors ingrepp.

amylas, diastas, grupp av enzymer som katalyserar nedbrytning av stärkelse och glykogen.

kolhydrater, ämnesklass som omfattar enkla sockerarter (monosackarider) samt polymerer av sådana (di-, tri-, tetra- och så vidare, oligo- och polysackarider).

matsmältning, födans nedbrytning i mag–tarmkanalen, se matspjälkning.

cell, inom biologin: den minsta levande enhet, omsluten av ett cellmembran, som bygger upp organismer.