omkväde, en eller flera verser som i identisk eller lätt varierad form återkommer på samma ställe i stroferna i en dikt.

omkväde [åm`-] subst. ~t ~n ORDLED: om--kväd-et

Völuspá, Voluspá, ’Völvans spådom’, en av de mest berömda eddadikterna, 66 strofer på versmåttet fornyrdislag.

ghasel, arabisk diktform, även brukad i annan islamisk diktning, särskilt på persiska, turkiska och urdu.

majvisa, sång att framföra under majfirandet, främst vid majsjungningen.

skaldediktning kallas den poesi som skrevs av norska och isländska författare under slutet av vikingatiden.

Hymen, Hymenaios (grekiska Hymēn, Hymenaios), i grekisk och romersk religion bröllopets gud.

responsorium, växelsång i gudstjänsten mellan försångare och kör eller menighet; den senare sjunger ett omkväde.

refräng, textavsnitt med melodi som i en komposition regelbundet återkommer, som formelement känt redan från gregoriansk sång och medeltida ballader (jämför omkväde).

graduale, sång, oftast med text ur Psaltaren, som i den romerska mässan enligt äldre ordning sjöngs efter episteltexten.