omkväde, en eller flera verser som i identisk eller lätt varierad form återkommer på samma ställe i stroferna i en dikt.

omkväde [åm`-] subst. ~t ~n ORDLED: om--kväd-et

Völuspá, Voluspá, ’Völvans spådom’, en av de mest berömda eddadikterna, 66 strofer på versmåttet fornyrdislag.

ghasel, arabisk diktform, även brukad i annan islamisk diktning, särskilt på persiska, turkiska och urdu.

skaldediktning kallas den poesi som skrevs av norska och isländska författare under slutet av vikingatiden.

Hymen, Hymenaios (grekiska Hymēn, Hymenaios), i grekisk och romersk religion bröllopets gud.

drapa (isländska drápa), i fornnordisk skaldedikt ett högstämt kväde i många strofer, riktat till en person av hög rang, kung eller jarl.

responsorium, växelsång i gudstjänsten mellan försångare och kör eller menighet; den senare sjunger ett omkväde.

refräng, textavsnitt med melodi som i en komposition regelbundet återkommer, som formelement känt redan från gregoriansk sång och medeltida ballader (jämför omkväde).

graduale, sång, oftast med text ur Psaltaren, som i den romerska mässan enligt äldre ordning sjöngs efter episteltexten.