opposition, i politiska sammanhang det eller de partier som inte tillhör ett lands regering och som i motsats till partier som aktivt eller passivt stöder regeringen, utan att själva ingå i den, bekämpar regeringen och dess politik.

opposition, ett centralt begrepp i strukturalistisk språksyn.

opposition, i astronomin det tillfälle då en planet (eller en annan himlakropp) befinner sig i motsatt riktning mot solen sett från jorden.

opposition, oppositio, anatomisk term för motställning, t.ex. att tummen rör sig över handflatan i riktning mot handens övriga fingrar.

oppositionspolitik, i en demokrati alternativa förslag till regeringens politik.

opposition [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: op-pos-it-ion-en

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

segmentär opposition, antropologisk term för de principer som styr konflikter i samhällen med sociala enheter bestående av unilinjära släktskapsgrupper.

oppositionseffekt, påfallande ökning av en himlakropps ljusstyrka då solbelysningen kommer från betraktarens riktning, t.ex. när en planet befinner sig i opposition.

oppositionsledare, ledaren för det naturliga alternativet till den sittande regeringen.