ordine´ra verb ~de ~t ORDLED: ord-in-er-ar SUBST.: ordinerande, ordinering; ordination

celiaki, coeliaci, kronisk sjukdom där en autoimmun process skadar tunntarmens slemhinna, vilket medför malabsorption, det vill säga nedsatt uppsugning av vissa av födans beståndsdelar.

hjärnskakning, commotio cerebri, komplex patofysiologisk process som påverkar hjärnan och som uppstår genom antingen direkt eller indirekt våld mot huvudet.

kosttillskott, livsmedel som är avsedda att komplettera en normal kost, som utgör koncentrerade källor för näringsämnen eller andra ämnen med näringsmässig eller fysiologisk verkan och som tillhandahålls i avdelade doser, det vill säga i form av kapslar, tabletter eller liknande.

hälsopsykologi, kunskapsområde som utnyttjar psykologiskt vetande i studiet av hälsa och ohälsa hos människan.

lekmannapredikant, kristen förkunnare utan präst- eller pastorsvigning.

magsårssjukdom, magsår, slemhinnesår i magsäck (ulcus ventriculi) eller tolvfingertarm (ulcus duodeni).

herrnhutism, Evangeliska brödraförsamlingen, egentligen Unitas fratrum (’Brödrauniteten’), väckelserörelse på 1700-talet, sedan 1775 en evangelisk frikyrka.

optiker, yrkesman som undersöker synfunktionen samt vid behov ordinerar och anpassar optiska synhjälpmedel såsom glasögon, kontaktlinser och hjälpmedel för synsvaga.

audionom, tidigare hörselvårdsassistent, person som huvudsakligen arbetar inom regionens hörselvård, eller inom privat sådan verksamhet, med kartläggning, utredning och behandling av hörselskador samt information om hörselskador och hjälpmedel.